Äntligen har Coronapandemins andra tsunamivåg brutits. Visserligen befarar många att de faktiska infektions- och dödstalen är långt högre än de officiella, men helt klart kan man nu börja andas lite lättare. Antalet vaccinerade stiger sakta, sjukhusen börjar få mer resurser, och färre människor dör. Men fortfarande härjar pandemin inte minst på landsbygden, där adekvata sjukhusresurser ofta saknas. Förhoppningsvis har myndigheterna insett att de måste satsa mer på landets hälsovård än på populistiska projekt som ger tillfälliga röstvinster. Många varnar dessutom för att faran är långt ifrån över och att det kan komma en tredje våg i höst.
Allt detta påverkar naturligtvis våra partners, och inte minst möjligheten för skolorna att snart kunna öppna igen. I skrivande stund vet vi inte när detta blir möjligt. Barnen blir naturligtvis lidande, och för många handlar det om ett till stor del förlorat skolår.
I den här situationen är det viktigt att vi som faddrar står kvar och uthålligt fortsätter vårt stöd för att ge barnen en möjlighet att snart hämta igen vad de förlorat och så bli rustade för en bättre framtid.
